Vi är tillbaka i Bogota. Jag inledde första natten med extremt illamående som övergick i kräkningar och diarré från tidig tidig morgon (läs 04) fram till vid 13 tiden. Jag tror alltid jag ska dö, när jag blir så magsjuk. 🤮😵‍💫😳🤕😣

Försökte på min svägerskas inrådan att ta en Dimor – jag tänkte die more. ☠️ De kom upp lika fort. Som tur var sov lilla vilden två timmar på förmiddagen när min vän uträttade ärenden på stan.

Denna dag har som ni förstår kantats av hög grad av otillräcklighets känslor. Det är lätt att känna sig otillräcklig när man har ett litet barn, men med magsjuka är man verkligen inte mycket till superförälder. Inte jag i alla fall. 🤒😓

Jag försöker dock ha fokus på det som faktiskt funkade någorlunda idag. Jag lyckades byta två kladdiga bajsblöjor och vi båda överlevde – det var bara ett par byxor som blev dränkta i toaletten vid ett tillfälle. Varför älskar små barn att spola stoppa ner saker i toan? Min väninnas dotter spolade ner hennes vigselringar i toan! Det kommer i alla fall inte hända mig, eftersom jag inte har några.

Annars har jag lyckats tillreda två flaskor välling som faktiskt gick ner och delat en banan som gick ner. Bjudit på glass – ja, det är faktiskt sedan gammalt att sjukdag är glassdag. 🍓 Genomfört ett kort videosamtal med mina föräldrar och gjort ett lyckat besök på gymmet. Nu undrar ni förstås vad ett lyckat besök på gymmet innebär för en magsjuk, trött och nybliven förälder? Jo, det jag menar med lyckat besök är att min vän kunde lyfta lite skrot, medan jag såg till att lilla vilden överlevde – springandes mellan gymmet och takterrassen.

I slutet av dagen selade jag upp en trött liten tjej och gick och handlade vatten, kex, chips samt snabbkaffe och mjölk till min vän. En bra bärsele är Guds gåva till en trött och sjuk nybliven förälder.

Att min unge överlevde dagen ens har jag att tacka min vän för, än mer har jag honom att tacka för att jag överlevde. Jag hade aldrig klarat detta stora och svåra äventyr utan honom. ❤️