Vi har tillbringat helgen i Bogotá. Lördagen inleddes med hotellfrukost. Jag var supernöjd med att jag fick avena (havregrynsgröt), nästan som hemma. Pricken över i:et blev att jag även fick färsk frukt i form av melon, papaya, mango och jordgubbar. Det är lätt att äta hälsosamt i Colombia, tack vare alla frukter och grönsaker, jag bara älskar det! ❤️

Därefter gav vi oss ut och handlade en tandborste på närmsta apotek, kostade bara 5000, (min medresenär hade troligtvis förlorat sin redan i Köpenhamn). På apoteket fanns också välling, nappflaskor, dambindor och lite för mycket sötsaker för min smak, men oavsett kändes det bra att veta vad som fanns att tillgå nära hotellet.

Hittade även en liten butik med frukt och grönt – där jag köpte en stor avokado och en exotisk frukt (som jag tyvärr inte minns namnet på, men som ska vara väldigt bra för magen) och min medresenär köpte många småbananer. Jag var mycket glad över min avokado.

Resten av förmiddagen ägnade vi åt upplevelselöpning. Vi började med att avverka två varv i parken precis som låg precis på andra sidan gatan. Sedan tog min löparkompis initativ till en riktig upplevelselöpning. Vi sprang längs den stora vägen och kikade vilka butiker som fanns. Det är roligt, i Colombia finns små butiker av alla de slag precis överallt, så jag fick tillfälle att vila mitt skadade ben återkommande. Efter ett tag fick vi syn på bergen i fjärran. Undra hur långt det var till dem? Klart vi skulle ge det ett försök! Jag kände mig äventyrlig – vilken upplevelselöpning detta blir! Tur att jag har en modig medresenär. 🤩

Vi sprang igenom marknader, förbi stora byggnader och fortsatte uppåt, tillslut tog det stopp när vi kom till ett låst område. (I Comombia kan ett helt kvarter vara låst och vaktas då vid grinden av vakt). Vi tog foto, grindvakten observerade oss, men tyckte nog vi var lite sådär turistigt ofarliga.

På väg ner såg vi en fin liten park som var tillför allmänheten, så vi passade på att träna lite styrka där.

Vi passerade marknaden i Usaquén, vilken underbar marknad! Vi hade inga pengar med och det var kanske tur, för att är lätt att förälska sig i hantverket i Colombia. Jag fastnade för en liten stickad kofta och frågade om ullhalten. Försäljaren förklarade att det inte går att sälja 100% ull, eftersom folk klagar och tycker det kliar. Tänkte på min medresenärs dotter, hon hade hållt med. Sedan bar det av hemåt mot hotellet.

Till lunch kom min biologiska mamma på besök. Det var ett fint möte på många sätt, men också energikrävande. Min biologiska mamma pratar liksom utan paus, väldigt fort och ibland blir det osammanhängande för att hon kommer in på något sidospår. Det är inte lätt alla gånger att hänga med, spanska är ju trots allt inte mitt hemspråk. Hon är, som jag tänker mig att colombianer är allra mest, väldigt uttrycksfulla! Vilket också kan vara lite dränerande att möta, det är mycket känslor som ska bemötas och som man behöver förhålla sig till.

Jag är dock väldigt tacksam över att hon tog sig hela vägen till Bogotá med flyg för att besöka mig, trots att hon arbetat hela natten till lördagen och skulle arbeta igen på måndagmorgon. Det slog mig återigen när jag lyssnade till min biologiska mammas berättelser om allt från sin barndom till livet här och nu, hur arbetsamma och drivna colombianer är. Hon beskrev sig själv som självständig kvinna med tydliga egna mål som hon arbetar för att uppnå. Hon uttryckte också tydligt hur stolt hon är över min målmedveten och självständighet. På det viset är vi väldigt lika, omgivningen kommenterade att vi även liknar varandra utseendemässigt. Jag som inte lägger särskilt stor vikt vid utseende, har svårt att se sådant.

På söndagmorgon gick jag och min medresenär ut för att ta en liten promenad. Vi lade direkt märke till några snabba löpare, min löparkompis kommenterade att det måste pågå något lopp. Jag förklarade att de brukar stänga en del av de största gatorna för att folket ska kunna springa, cykla, promenera och åka inlines på söndagarna. Det avgjorde saken, idag skulle det bli upplevelselöpning igen. Och vilken upplevelselöpning sen!

Vi följde den stora gatan hela vägen så långt den var avstäng, nu hade vi redan sprungit mycket längre på den än vi gjort dagen innan. När den tog slut tittade vi längtans fullt mot bergen igen. Sedan började vi springa, efter en stund började det regna. I Colombia regnar det inte som i Sverige. Det ösregnar (så att man måste ta skydd) en kortare stund och sedan är det uppehåll igen, inget mesigt duggregn som varar i månader. Jag tittade mig oroligt omkring när de första dropparna kom, var skulle vi ta skydd? Min löparkompis trodde inte att detta skulle blir något, så han ryckte på axlarna. Tillslut kom vi till en bro, som vi kunde stanna under. Jag övertygande honom om att vi skulle det. Snart samlades cyklister, löpare och gångare under bron en bit bort, colombianerna vet att det är klokt att ta skydd för regnet och att det snart är över.

Så snart stormen bedarrat, började vi vår klättring uppåt, skulle vi komma till ett låst område eller skulle vi komma upp i bergen? Vi sprang genom fina områden och tänkte att nu tar det snart stopp. Men längre upp förbyttes de pampiga husen och lyxbilarna mot mer ruffiga kvarter. Min löparkompis kommenterade detta och jag frågade om han ville vända neråt. Han är modig och orädd, så vi fortsatte uppför branta backar som inte video och foton kan ge rättvisa.

Passerade små kyrkor och vackra skulpturer av helgon och skyddsänglar av olika slag. När den backen tog slut sprang vi rakt på ett matställe. Jag tog initiativ till att köpa vatten, en flaska kolsyrat kostade 2500, det var det ju väldigt värt efter denna bergsbestigning!

Hittade en gungställning och en stig som fortsatte uppåt (märkt plats för allmänheten). Ett par hade precis passerat upp på den stigen och jag frågade om min löparkompis vågade följa stigen, han verkade först lite tveksam, men vi trippade uppför stigen. Vi möttes av ett gigantiskt kors i trä och en enormt vacker utsikt. Paret stod på avsaten under korset, så vi fortsatte upp och ställde oss på avsatsen ovanför korset, tog lite bilder och kände sedan hur marijuanalukten blev allt mer påtaglig, vi bagav oss därifrån. Även om jag tycker allt vad droger och alkohol heter är väldigt obehangligt, så var det unga paret rätt oförargliga. De ville ju bara ha en lugn plats att vara på, de var ju inte ute efter att göra någon illa.

Vi sprang tillbaka nedför stigen och fortsatte sedan på gatan uppåt. Tillslut tog området slut och vi möttes av gigantiska murar som avskiljde den lilla bergsbyn från djungeln (läs naturreservatet om du redan tycker att vår färd varit för spännande) där bakom. Vi sprang vidare i bergbyn och kom till en lekplats. Där kom en gammal dam fram och pratade med mig. Hon berättade att hon bott i byn i hela sitt liv sedan hon var en liten flicka, här har vi det lugnt och fint sade hon. Hon beklagade att vi råkat ut för regnoväder och att det inte var solsken, jag sade att mulet väder är bra löparväder. (Obs! I Colombia är det, det eftersom här är mycket varmare än hemma i Sverige). Hon behövde bege sig och jag önskade henne en fin dag, vilket fint möte! 🧡

Vi sprang vidare och möttes av en stor skylt med ”NATURRESERVAT” rakt fram på en stor häck av träd och buskar och till höger om oss stod privatägd mark, där stod vakter och kontrollerade bilar som körde in och ut. Min kompis undrade var ingången var till naturreservatat, jag sprang ner vänster nerför gatan och rundade den enorma häcken, där fanns massor av småstigar som ledde in i naturreservatet. Det fanns också en stor skylt med information om att man inte får skräpa ner i naturen och att marken var privatägd. Skräpa ner skulle vi ju inte göra, men vad betydde att marken var privatägd? Att de skjuter oss eller skickar stora hundar på oss om de upptäcker oss? Vi begav oss en bit in i den djungelliknande naturen som inte heller kan ges rättvisa på bilderna. Efter ett tag fick vi syn på myggor, vilka kanske var värre än hundar, så vi begav oss ut till bergsbyn igen.

Sprang ner genom bergsbyn och över en jättestor väg rakt på en restaurang. Där åt jag majs och kyckling, tills jag blev proppmätt, synd att lämna mat, men vad gör man? Jag valde ändå en enklare mindre rätt. Medan vi satt på restaurangen kom nästa störtskur, vilken tur vi hadde! Sedan bar det av hemåt mot hotellet. Vilken upplevelselöpning!

Vilken innehållsrik helg i Bogotá vi fick!