Så är ännu en helg till ända… en helg som tjuvstartades med ekonomimöte – ekonomi; ”läran om hushållande med begränsade resurser”. Det är inspirerande och kul att plugga ekonomi. Jag läser varje ledig stund, de är visserligen få med heltidsjobb och livet som funkisfamilj på helgerna, men ändå. (I morse – kors i taket sov lillen länge, så jag kunde ligga och läsa – lyx!) Det är kul med ekonomi för att det egentligen handlar om livet och alla små och stora val vi gör i livet. Sedan är det hetaste man kan göra kanske inte att logga in på minpension.se när man ligger bredvid universums hetaste man, det har jag alltså gjort! 😇 Inte undra på att här inte blir några barn gjorda… 😂 men, men… tillbaka till framtiden. För det är mycket det, det handlar om att göra smarta val nu, som kan skapa goda förutsättningar för framtiden.
Min läromästare (ekonom) är nöjd med mig som elev. Jag har egentligen alltid varit rätt så sparsam, jag storhandlar med månadens rabatt, köper på extrapris och lagar matlådor på helgerna att ha med mig till jobbet på vardagarna, jag har ingen bil (jag cyklar till jobbet varje dag), jag ärver mycket av mina kläder (tack mina medmänniskor) och jag har ett ständigt pågående projekt att se över att jag inte har en massa prylar utöver vad jag behöver, då läggs det raskt ut till försäljning eller skänks vidare. Saker ska vara där de gör nytta! Det är sällan i ett överfullt förråd eller i en överfull garderob. Jag har alltid prioriterat att betala av mina skulder (bolån), men nu ska jag försöka mig på att investera, månadsspara för framtiden i något som förhoppningsvis kan ge lite avkastning. Vi får återkomma till hur det går! Nu när jag äntligen inte längre har två boenden att betala för och kan blicka lite framåt.
När jag hör hur min läromästare och hans gelikar investerar och vilka förutsättningar de har kan jag känna mig liten, som att jag har en lång väg att gå på något vis. Men alla långa resor har börjat med ett första steg och jag återvänder med tillförsikt till mitt favorit ordspråk: ”Lycklig kan den människa sig skatta, som värderar det som finns och inte bara det som fattas”. Jag är genuint glad och tacksam över det jag har och de steg jag faktiskt redan tagit.
På samma sätt är det med träning. Jag kan bli alldeles matt när jag hör bekanta som lätt tillrygga lägger en 8 mil löpning i veckan, kryddat med en sisådär 15 mils cykling. För att inte tala om de som springer långt varje morgon före jobb! Det är liksom inte då man känner sig jättestolt över att trampa sina 6-7 km till jobbet. Idag efter att min lilla stjärna blivit hämtad (en gnutta tidigare än vanligt), kände jag att nu vill jag utnyttja tiden till att jogga en längre runda. En längre runda för mig är en kortare runda för mina bekanta i träningsvärlden som lätt river av ca 2 mil på varje träningspass. Men idag på min runda i regnet fann jag mig själv leendes när jag tänkte; ”Ska jag låta mig knäckas över min i jämförelse obefintliga träningsmängd och träningsresultat eller ska jag bara låta mig inspireras av deras. Jag väljer det sistnämnda och jag väljer att vara stolt över min lilla 14,5 km runda idag.
