Senaste tiden har minst sagt kantats av oro, frustration och en del tårar, men denna helg har jag känt mig lyckligare än på länge.
Jag och min älskade fotbollsstjärna har tränat massor av fotboll. Flera timmar både fredag och lördag. Vi skjuter på mål, skjuter långt och tävlar om vem som springer snabbast till bollen, vi tränar nickar och om sanningen ska fram som ligger vi en del på fotbollsplanen i solen och bara kramas.
I fredagskväll gjorde jag köttfärssås och (glutenfri) spagetti, bästa återhämtningsmaten efter träning. Jag har nog insett att det är svårt att bara ersätta kött med helt veganska varianter. Det går inte lika lätt hem liksom, men jag satsade på kalkonfärs och blandade i rikligt med morötter och röda linser. Gott nog tycker jag och det fick högsta betyg. ”Susana, detta var jättegott. Jag tycker om att du lagar mat till mig”. Alltså mitt hjärta slog en volt där!
Redan kring Nyår började jag njuta av champagne. På min påsksemester eskalerade det till att bli ett missbruk. Alltså jag skojar inte om jag säger att jag drack champagne varje kväll! Så också denna underbara vårkväll. Ni bara måste prova! Hemgjord champagne: Blanda kolsyrat vatten med äppelcidervinäger och njut!
Sedan lyxade vi med hembakt chokladkaka, hallon och vegansk chokladglass. Att man kan lyxa med chokladkaka och samtidigt få i sig nyttiga fetter, antioxidanter och fiber är ju helt awesome. Jag kände mig så grym som svängde ihop denna dröm på eftermiddagen innan min fotbollsstjärna dök upp.
Efter lördagens fotbollsträning fick det bli en snabb tomatsoppa för att snabbt fylla på med ny energi; Ingefära för att boosta immunförsvaret och sedan lök, vitlök, tomater, kokosmjölk och soja. Så gott!
På lördagskvällen var jag dödstrött, så den utlovade chokladmoussen uteblev, men det blev en lördagsefterrätt efter sönddagslunchen istället. Jag är så nöjd med att den fick högsta betyg (försvann i ett nafs). ”Jag äter inte avokado”, är inte längre riktigt sant! För när jag bjuder på chokladmousse gjord på avokado, vaniljpulver, kokosolja och honung, då äts det minsann i stora lass.
Det känns i hjärtat att min familj inte kan vara hos mig och dela dessa magiska ögonblick; att mina föräldrar inte kan vara med och supporta på fotbollsplanen, att de inte får smaka min hembakta chokladkaka, att de inte får några kramar en solig helg i april, men jag kan finnas för dem på de sätt som går och någon gång i en (förhoppningsvis) inte alltför avlägsen framtid så kan vi göra allt det där.