Jag har gjort mitt bästa för att äta upp mig under julen och det har gått riktigt bra (lite för bra). Vågen visar + 2 kg, men det är ju bra att ha lite att ta av nu när den kärvaste av vintrar gör sitt antåg. 

Dock gick det riktigt tungt på årets första löpträning med bästa löpargruppen. Det kändes mer som att jag hade lagt på mig 20 kg under julen! Det var helt fruktansvärt tufft (nästan) från börja till slut. Jag undrade på riktigt vad som hänt med mig? Julkilon? Järnbrist? Men kanske var det bara ett något förhöjt tempo? Det var bara att kämpa på! Väl i mål talade Runkeeper om att jag sprungit mitt 5:e snabbaste 10-18 km runda -2:46 från snabbaste. Rundan blev totalt 13:88km med ett snitt-tempo på 5:56 min/km. Jag är inte döende! Jag har inte gått upp 20 kg i jul! Jag är bara sämst bland de allra allra bästa! Och även om det är tungt att ligga sist, så är det värt det. Man blir som man umgås och fortsätter jag hänga med de här coola killarna och tjejerna, så blir jag snart en riktigt snabb och uthållig löpare. Jag är oerhört tacksam för de riktiga hjältarna med outtröttliga ben som kom och hämtade upp mig vid ett flertal tillfällen. Starkast är inte den som ligger först, de som orkar hämta upp, peppa och vara draghjälp är i min värld störst!

I helgen kom gosungen och ”hjälpte” till med att packa inför flytten. Barn, män och hundar kräver mycket tålamod, jag säger bara det! I söndags stod hamburgare på önskelistan gällande lunch. Jag hade inga hamburgare, ingen färs hemma och ingen lust att panikhandla på dyraste närbutiken med en liten som då gärna vill handla med hela butiken hem. Nej, det fanns det inte pengar och tålamod till, men det fanns lite svarta bönor hemma. Vips så svängde vi ihop bönburgare tillsammans! På svartabönor, potatismjöl, gul lök lite salt och peppar. Döm om min förvåning när ungen utbrister ”Wow, hamburgare” och sedan äter med god aptit. Våren är kanske räddad nu, vi kan säkert göra ”köttbullar” på liknande vis och få min obefintliga matbudget att räcka. Veganpower kommer att rädda mig i mitt kärvaste år någonsin. Min kompis (han som nyligen blivit vegan) tycker att det är dyr mat, han har uppenbarligen missat något, han får helt enkelt hålla sig uppdaterad här framöver.

Jag blev så inspirerad av dessa bönburgare, så att jag gjorde några biffar samma kväll. Så nu finns det bugare och biffar i frysen. Till frukost äter jag fiberhavregröt toppat med chiafrön, bovete, hela linfrö och lite kanel, det känns superlyxigt, men jag tror faktiskt det blir billigare än att köpa (glutenfritt) bröd och pålägg.

Ikväll blev det en sallad på bladspenat, grönkål, rivna morötter, kikärtor och äpple, ackompanjerat av hummus.  Jag är tacksam och lycklig.  God mat, en soffa att sitta i när jag avnjuter den, en hund som håller mig sällskap med sina snarkningar (som prövar mitt tålamod genom att kissa och bajsa inne – vad gör jag för fel?) och en man som får mitt hjärta att svämma över av kärlek. ❤️