Kommer till starten och möts av några kändisar från min löpargrupp Söderåsens FK. De ska vara farthållare, de är snabba, starka och bäst av allt, de är väldigt snälla. Jag får kramar och lyckönskningar. ❤️

Springer med två farthållare i 5 timmarsgruppen, som båda kommer från min löpargrupp. De första 2 km flyter på, nu är det ”bara” 4 mil kvar. Springer förbi Planeringens skola, barnen hejar för allt vad de har, så fint! 🌺 Snart blir det vätskestation, jag gör ett ryck och springer före för att hinna stanna och dricka.

Knäna börjar kännas redan vid Råå Camping, hur ska detta gå? Jag hoppar upp i gräset och springer bredvid cykelbanan. ”Du springer trail du? Det stod i reglerna att man inte får beträda gräset”. Jag fortsätter i gräset, vi kommer till Råå, jag kikar efter en av mina löparkompisar som bor här. Just när jag gett upp hoppet om att få se henne, ser jag ett välbekant glatt ansikte, en löpare med löparrygga och allt! 💞 Hennes hejarop och vätskestationen i Råå Hamn ger mig energi nog att rycka upp till korsningen vid Raus kyrka. Jag springer förbi 4:45 gruppen också och får på så sätt gott om tid med mina supportrar. Får hjälp att plocka fram godis ur löparryggan och vätskeersättning. När min grupp kommer hänger jag på igen!

Ättekulla, här sitter åskådarna och klappar händer i sina permobiler och brassestolar, med små hundar vid sin sida. Så fint, det också! 😍 Snart vätskestation, nytt ryck för att hinna stanna till. Mot Ramlösa… väl där är det värsta partyt i Ramlösa Brunnspark 🎼. Det ger mig fart fram till nästa vätskestation. Rätt vad det är, är vi på Elineberg. Alltid lär mig sig något nytt om Helsingborgs geografi. 🌎 Där märker jag att vi tappat våra kompisar. 5 gruppen har nu bara en farthållare och två löpare. ”Var är våra kompisar?” frågar jag. ”Det är varmt”, svarar farthållaren. Joggar in i Jordbodalen och tänker på min fina joggingkompis som oftast tränar 3-4 km rundor här. Man klarar mer än man tror, jag ska bara få honom att inse det. 😉 Jag blir hungrig och tar en tugga av min mellisruta. Snart vätskestation och jag gör ett nytt ryck. Efter vätskestationen börjar min farthållare prata om att jag ska springa på så jag klarar 5 timmar. Det är lyxigt att ha någon som håller reda på tiden, det har betytt mycket för mig, det skapade ett lugn och en trygghet.

Entrar Wilson Park, mina supportrar på plats igen. Jag får extra energi (bara av att se dem) och springer ifrån mitt lilla gäng.

Vänder mig om flera gånger, men känner att jag nog får kämpa på i eget tempo nu. Kommer till Fredriksdal och blir bjuden på ”Pepp” kolsyrat vatten. Tar en klunk som hugger i magen direkt, jaha, var ska jag göra av denna flaska nu då? Inte läge att tänka på källsortering och pant nu…

Ingen kö till bajamajorna utanför Fredriksdal, tar ett snabbt toastopp. När jag kommer ut tittar jag efter min farthållare. Oklart om han är före eller efter nu.

Jag springer in på Fredriksdals Friluftmuseums område. Där är så vackert och jag tänker på min mamma och mina morföräldrar som bott här. Har nästan lust att stanna vid bondgården när jag ser att grisarna fått kultingar, de är så söta. Men bestämmer mig för att komma hit en annan gång snart. 🐖

Stoppar i mig två chips på depån utanför Fredsriksdal och fortsätter förbi ishallen. Åh, konståkning, isdans, i vinter måste det bli av! ⛸ 💞

Kommer ut vid idrottshallen och visar med gester att jag inte vet var jag ska, funktionären pekar. 🤷🏾‍♀️ Jag springer på! Precis innan tunneln kommer min ”farthållare” ikapp mig. ”Hur går det för Susana?” Jag hoppar till. Det tar någon sekund innan jag förstår att det är han, han är inte farthållare längre. Han har tagit av sig keps, tröja och ballongen är borta. ”Jag berättar att jag har ont i knäna, men konditionsmässigt känns det jättebra. Vi springer mot slottsparken, han pratar om cola, jag säger att det kanske finns vid vätskestationen i parken. 🥤

I parken står Springtimegänget. ”Ses vi den 9 maj?” Jag springer igenom på ”JA”. Det har gått några år utan Springtime, men jag vill göra comeback 2020. Precis när jag svänger ut på Kopparmöllegatan ropar en förskollärare som rusar fram som stafettlöpare: ”Heja Susana!”. Jag blir glad och tänker på alla barn vi hjälpt tillsammans. 👦🏽👧🏽❤️

Min ”farthållare” försvinner upp på min gamla gata i stan. Jag kan fortfarande ta rygg på honom på Tågaborg, men där står några gulliga barn och bjuder på vatten. Jag stannar till och dricker en mugg, kroppen kommer att tacka mig sedan.

Vid Pålsjöskog känner jag att det gör lite ont bak på höger hälsena. Det är dragkedjan på byxan som skavt upp ett sår. Jag drar upp dragkedjan en bit. Dricker på vätskestationen och joggar vidare.

Vid Maria Park kommer väggen. Jag hade en plan på att stanna när det var 10 km kvar, äta och ta fram mitt hemliga vapen, men nej, nu går det inte längre. Jag går och trycker samtidigt i mig resterande delar av min mellisruta och resten av russinpaketet. Jag passerar skylten 29 km och drar därefter fram mitt hemliga vapen.

”The Ketchup Song” ljuder i öronen och jag ”bailar” (dansar) fram i gräset på Maria Park. Stannar hos en liten flicka som serverar vatten ur plastmugg, så söt! 🌸

På vätskestationen i Pålsjöskog häller jag en hel mugg vatten över mig. Sedan travar jag på ut mot Sofiero. Där ser jag den stabila 4:45 gruppen på andra sidan gatan! 🙋🏽‍♀️ Jag vinkar, de vinkar tillbaka. De är så starka, så lätta i steget! Blir så glad av att se dem! I det ögonblicket vet jag att jag kommer klara det, det kommer inte gå fort, men det kommer gå.

Påväg ut mot Laröd, tar jag av mig löparryggan och trycker i mig lite godis. Väl i Laröd passerar jag några barn som erbjuder vatten. Jag tar en mugg, går till sidan och häller hela över mig samtidigt som jag tänker: ”Don’t try this at home kids”.

Kommer in på vackra Sofiero. Vilka blommor, vilka träd! Blir duschad i vätskestationen och tar mig ut och mot målet.

Massor av löpare går i Tinkarpsbacken, jag låter benen bara gå i backen och låter de fortsätta pinna på fram till vätskestationen. Häller en ny mugg över mig, nu är det inte långt kvar.

”Campione” ljuder i mina lurar. ”Here we go”. Där får jag syn på min ”farthållare” och ropar: ”Nu är det inte långt kvar!”. Så många som ropat det till oss längs vägen, när det verkligen var långt kvar.

Tittar på 100 metersmarkeringarna i marken och tänker på intervallträningarna här med en av mina fina löparkompisar. Det är verkligen inte långt kvar nu. 🏃🏽‍♀️

Kommer in på målrakan och kikar efter mina trogna supportrar. Där är de! Jag trycker mig förbi 5:15 gänget som glatt tutar och sedan springer jag förbi någon som jag tror är en pappa och hans barn. Tänk att få sällskap av sina barn vid målgång! 😍

Jag är så nöjd med att ha genomfört mitt första marathon! Och inte behövde vi frysa heller 🔥

Tid: 5:14:23 Placering: 179