Jag överlevde! Jag gjorde det! Jag simmade 2400 m i havet!

Inför loppet hade jag världens bästa stöd från min bästa coach som gick igenom uppvärmningsövningar för varenda led i kroppen (det kändes så). I hällregn stod han där och gav ständig feedback på mina övningar. Höll min saker när jag gick på toa och assisterade när våtdräkten skulle på. Lycka är att ha världens bästa coach! ???

Sedan dök mina trognaste supportrar upp! Min fina familj och mina vänner! Jag blir lika barnsligt förtjust när jag ser mina familj att jag bara vill rusa fram och krama dem, det fick jag inte för min coach, inga ouppvärmda intervaller här inte!

Sedan åkte våtdräkten, tävlingsmössan och de fina simglasögonen som jag fick när jag fyllde år på.

Jag var nervös inför starten och av någon anledning blir det alltid stressigt i slutet. 30 sekunder till start och jag står och väntar på att registera mig ? Det gick bra, jag rabblade mitt startnummer och namn i raketfart, kastade av mig skorna och hoppade i.

Starten var intensiv och gick alldeles för fort, men då ville jag mest överleva på slagfältet av armar, ben och fötter som alla verkade kämpa för livet. Här kommer startgrupp 3 liksom!

Så jag som dyrt och heligt lovat mig själv att vända och köra ryggsim för att hämta andan, det händer inte varv 1 och inte varv 2, kanske varv 3. Det hände alltså när jag hade passerat första bojen, efter ca 25 meter. ? Jag fick vända mig om flera gånger mellan första och andra bojen, då kom det ett snäll kanotist och frågade om jag låg och trampade vatten? Ser mitt ryggsim ut som att jag ligger och trampar vatten? Ser det ut som att jag vill bryta efter typ 50 meter? Nej, jag vände  om och körde crawl. ?? Sedan hittade jag ganska snart tekniken och körde min takt. Några gånger blev jag kittlad under fötterna, några gånger var det någon som tog tag i fötterna eller benen och drog sig förbi, sådant man får räkna med.

Men vid andra varvet var det någon som tog tag i mitt snöre och drog upp min våtdräkt! ?? Det vällde in vatten och det är riktigt svårt att dra upp sin våtdräkt i ryggen medan man simmar. Varför fick vi inte lära oss det? För att sådant här händer inte!!! Jag tyckte inte det såg så djup ut så jag provade att ställa mig flera gånger, men jag bottnade inte alls. Så praktiskt att vara extremt kort också! ? Tillslut bottnade jag och kunde dra upp, typ 10 kallsupar senare och när jag helt tappat fart. I samma veva hade jag ju dock passerat andra varvet och tidsgränserna för första och andra varvet hade jag klarat!!! ?? Då tänkte jag att nu kära publik, bjuder Susana på högkvalitativ, snygg, teknikcrawl hela vägen in i mål! Kolla in vem son haft en svenska eliten som tränare i hela sommaren liksom! ?? Jag var helt övertygad om att jag var sist och jag ville inte att någon skulle dyka upp bakifrån och göra några fler obehagliga manövrar.

Jag kom inte sist och bäst av allt, jag kom i mål!

När min simkompis kom fram efter och sade att hon känt igen mig på grund av min fina simteknik, svämmade simhjärtat över av lycka! Jag längtar redan tills vi fortsätter vår träning tillsammans i slutet på augusti! ?

Jag som ägnat hela veckan åt att oroa mig för tidsgränserna: 800 m: 25 minuter, 1600 m: 50 minuter, är grymt stolt och glad över min tid: 56:19 ?

 

 

 

 

 

Efteråt fick jag skjuts av bästa föräldrarna hem och vi åt återhämtningslunch på restaurang. Det är tufft att vara förstesupportrar! ?

Jag firade hårt på lördagskvällen och söndagen var jag mer död än levande. Jag är återuppstånden såhär måndagmorgon, vi får se om det håller i sig.

Nu laddar vi om! Nästa steg i Helsingborgsklassikern är cykling den 20 augusti. I ICA-klassikern är vi redan igång med simningen och ni måste ju erkänna att det var rätt bra jobbat att avverka 2400 m av de 3000 m, som vi ska göra, i ett svep! Jag går ut hårt! ??

Blev en mycket lugn cykeltur redan igårkväll.