Jag har sparat varje ögonblick tillsammans med dig i mitt hjärta och är genuint stolt och lycklig över det vi åstadkommit tillsammans.

Du har varit en ovärderlig del på min resa genom livet och jag är oerhört tacksam för att du kommit in i mitt liv och så generöst delat med dig av dina kunskaper, erfarenheter och varit en fantastisk förebild, medmänniska och vän.

Lika stor tacksamhet som jag känner över att du kommit in  i mitt liv, lika omfattade är smärtan över att inte få ha kvar dig på samma sätt som tidigare på min resa genom livet. Jag är inte helt säker på hur jag ska hitta min väg framåt nu. Jag tror och hoppas jag ska finna styrkan i min starka övertygelse att jag har en livsuppgift  i att hjälpa barn i deras utveckling och föräldrar i deras roll i detta. I denna min livsuppgift kommer jag ha med dig i mitt hjärta alltid. Den genuina hjälpsamhet och omsorg du visat mig ska jag ta med mig och visa de jag möter på min resa genom livet.

Sade jag att kraftproven duggar tätt nu? Jag samlar ihop det som finns kvar av denna trötta, sargade själ, plockar upp skärvorna av mitt krossade hjärta och ställer mig på frontlinjen och fortsätter kämpa. Jag ger inte upp den här gången heller, jag får inte ge upp den här gången heller.