Var så trött på jobbet igår att jag var påväg att ge upp och gå hem på eftermiddagen, men jag är väldigt glad och stolt att jag tog mig hela vägen in i mål under just gårdagens arbetsdag. På eftermiddagen hade jag sådana magiska möten med familjer, där jag verkligen kände att jag kunde göra skillnad som habiliteringspsykolog. ??

På kvällen blev det ett besök hos massageterapeuten, skönt att någon ser, förstår smärtan och tar på sig skulden för alla blåmärken ?

Sedan blev det gymmet ? Så underbart att vara tillbaka i gymmets lugna vrå ? Det blev 4 km lugn cykling (nu har jag cyklat 64 km av 300 km), lite magträning, mycket stretching och bastu på det.

Min fina träningskompis bjöd på middag efter träningen och det känns helt underbart att ha fått tillbaka aptiten igen! 

Jag är påväg tillbaka var så säkra! Men jag vet… jag måste fundera på vad som är viktigt och hur energin ska räcka till. Som ni förstår kan det vara tufft att arbeta som habiliteringspsykolog, vara stödförälder till barn med funktionsnedsättning och svår sjukdom, plugga, maxprestera i träningen och sedan finns det ju massor av andra tuffa utmaningar i livet, som inte ryms i denna blogg…